Vi är mest vana vid att se männen i knäkorta gula byxor med vackra flätade strumpeband som sticker fram under knäet. Men på Söderslätt förekom också långbyxor, t.ex. i fiskardräkten. Original från Oxie finns på Kulturen Lund. Fiskardräkten bestod av långbyxor, väst och tröja av svart vadmal.

På sommaren bar männen endast skjorta och linnebyxor. Under andra årstider i slättbygden bar männen ändamålsenlig och prydlig vardagsdräkt: knäbyxor, väst och tröja av sämskat fårskinn, långa ofärgade ullstrumpor och träskor uppger Kuch. För att klä sig i högtidsdräkt ”tog bonden andra kläder ofvanpå befintliga”, alltså ytterligare en väst och en tröja ovanpå det han redan var klädd i.

Forsberg beskriver mannens olika slags knappar. De var tillverkade av silver, mässing, tenn, horn och ben. Knappar med rav (bärnsten) fanns också, de ansågs skydda mot trolltyg. Knapparna fästes genom att öglan på knappens baksida stacks genom vadmalen. En läderrem löpte genom öglorna och syddes fast. Genom detta förfaringsätt eliminerades risken att tappa någon dyrbar knapp. 

Skjorta
Kragen på mannens skjorta var stärkt, uppstående och hög. Den hölls samman med ett sidenband som var bundet i rosett. En silkeduk var dessutom lindad runt halsen, skriver Forsberg. Vardagsskjortan var tillverkad av grövre linnekvalité som blångarn eller skäktavfall medan finskjortan var sydd av fint linne och hade arbetade broderier. Även på skjortan som inte var allra finas kunde krage och ärmlinningarna, dvs. de mest synliga delarna, vara av finare linnekvalitet. Mannens allra dyrbaraste och mest utsmyckade plagg var ”brogemannsskjortan” (brudgumsskjortan) som han fått i fästmögåva. Den var ett broderat praktstycke och kunde ha färdigställts långt innan kvinnan var giftasvuxen. Det sägs att sista gången brudgumsskjortan användes var när den följde ägaren i graven, men det finns ett antal brudgumsskjortor bevarade, så det stämde inte alltid.  

Ärmlinning på en äldre handsydd linneskjorta. Täta rader av efterstygn runt hela ärmlinningen.
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Äldre linneskjorta som är handsydd med efterstygn som dekor vid vecken fram. Kragen är av finare kvalité. Skjortan är försedd med nyare porslinsknapp original har troligen varit en trådknapp.
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Väst, bröstlapp, livstycke, bingeliv
Männen bar många västar och tröjor ovanpå varandra, skriver Forsberg. Den innersta västen var längst, den kallades bröstlapp och var tillverkad av skinn eller vadmal. Skinnvästen kallades också bingeliv eftersom den ursprungligen bundits ihop. Vadmalsvästen kunde benämnas livstycke, den var oftast blå men grön förekom också. Även randiga västar sydda av randigt bolstervarstyg förkom. 

Mansväst av ylletyg med linnelärft som foder, knäpps med 11 knappar framtill.
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Mannens knäbyxor och långbyxor
Idag ser vi ofta män med gula knäbyxor av mollskinn. Mollskinn är ett bomullstyg, avsett att imitera det skinn som förr ingick i folkdräkten. Men det fanns också andra material i herrbyxorna. Långbyxor kom tidigt till södra Skåne, bara några decennier efter franska revolutionen finns de omnämnda i bouppteckningar på Söderslätt. Andersson skriver om Oxiemannen som bar knäbyxorna av sämskat skinn från bock eller får medan långbyxorna var av ylle (svarta, grå eller blå) eller av linne. När det var kallt kunde mannen ha dubbla byxor och då användes skinnbyxan som underbyxa. Men mannen kunde också ta på ett par rena byxor ovanpå skinnbyxorna för att klä sig fin.

Forsberg skriver att mannen bar antingen korta skinnbyxor eller långa byxor av linne (lärft eller blångarn). Mannen använde inte hängslen. Istället rullade han upp byxorna ett par varv i livet så de fick säkert fäste. Till fest var de knäkorta skinnbyxorna försedda med vackra broderier längs sömmarna och smäcken (luckan) i midjan. Speciellt vid resor använde mannen flera par byxor. Det yttersta paret var av linne eller vadmal och det var avsett att skydda de fina byxorna av sämskat skinn.

Linnés uppgifter är inte helt överensstämmande, men de kommer från olika tidsepoker. Han anger att männen bar svarta vida byxor, hade flera par byxor och att det inre paret var av linne. De behövde det för värmens skull. Precis som att kvinnorna behövde flera kjolar.

Mannens byxa har så kallad smäck (lucka) fram, här knäppt med benknappar.
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Tröja (jacka), kapprock och långrock
Mannes tröja är jämförbar med det vi idag kallar jacka. Tröjan var antingen sydd av sämskat skinn eller av vadmal. Linné anger att mannen bar svart vadmalströja ovanpå den blå friströjan och den inre tröjan var några tvärfingrar längre än den yttre. Vidare att männen i Sjörup brukade mestadels tre tröjor varav de inre syntes under de yttre. Fosell uppger att mannen i Vemmenhög var klädd i ridbyxor och kort jacka. Till jackan hörde silverknappar som vanligen var 8-kantiga. Arnö Berg kompletterar med att Vemmenhögsmannen bar enkelknäppt väst och jacka av mörkblå vadmal. Männen kunde också vid högtidliga tillfällen bära en långrock så kallad kapprock, en lång ytterrock, vanligen blå som var försedd med hornknappar.

Mannens ytterplagg var midjekort tröja och långrock som användes vid högtid.
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Huvudbonad
Mannen använde hatt eller för yngre män och vid mindre högtidliga tillfällen kilmössa av blå vadmal enligt Arnö Berg. Kuch skriver att mannen under sommaren skyddade huvudet med kilmössan men benämner den ”kalott, pickenhufa eller lua”. Den var sydd av kläde och sammansatt av 6 kilar enligt Kuch. Både vadmal och kläde är ylletyger. Kläde var köpetyg som var mer exklusivt än hemmavävd valkad vadmal. Vidare anger Kuch att mannen på vintern vid sträng köld klädde sig i kappa och hundskinnsmössa. Skinnet kom från gårdshunden, den gamle trotjänaren fick bidra till husbondens utstyrsel och påvisade hans värdighet. Forsberg skriver att mannen bar en pickeluva av vadmal, en hundskinnsmössa eller en knyttad (stickad) mössa. Vid gillen använde mannen en hatt med brokiga band försedd med hattspänne. När det var riktigt fint bar mannen en cylinderhatt.

Strumpor, skor och strumpeband
Mannen hade långa knyttade (stickade) hoser (strumpor) till de korta byxorna. De hade dekor av ”vrena” (aviga) maskor på sidorna och avslutades med stjärnor eller bladmönster. Strumpor ingick i drängen lön och pigorna skulle sticka dessa på kvällarna. Om de inte var färdig till jul, så var det inte mycket ”mä pian”, skriver Forsberg.

Mannens hosebån (strumpeband) var en viktig del av dräkten, uppger Forsberg. De var vävda av vitt ullgarn med mönster av rosor, hjärtan och stjärnor av olika slag. Hosebån av pinnband förekom också. Flätning är en annan gammal teknik att framställa strumpeband som ger ett lätt elastiskt band som håller strumpan på plats. Dessa strumpeband kallas också saxaband.

Mönstervävda strumpeband
Tillhör Malmö Folkdansare
Foto Anna Månsson

Flätning av strumpeband Foto: Anna Månsson

I vardagslag gick männen i träskor av kvistfri al. De var stora så ”bossaviska” (halmkvast) rymdes i dem. De var av trä rakt igenom, alltså utan puda, så den som bar dem fick träskoknudor. Träskorna blev mycket behagligare när de blev gamla och slitna för då blev man lätt på gången.

Till vänster står träskostövlar dvs. träskor med påsatt läderskaft.
Träskorna i mitten har puda och halm/bås.
Träskorna till höger är helt av trä, förstärkta med ett band över vristen.
Privat ägo
Foto Anna Månsson

Källförteckning
Andersson, Helge, Allmoge dräkten i Oxie härad, Oxie härads hembygdsförenings årsbok VII, 1978.

Arnö Berg, Inga & Hazelius Berg, Gunnel, Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, ICA bokförlag, Västerås, första upplagan 1975, tredje tryckningen 1978.

Bergstrand, Margareta, Skånska särkar, Ur kulturens samlingar, Förlag Kulturen Lund, 1971.

Cederblom, Gerda, Svenska allmogedräkten, Cederquists grafiska AB, Stockholm, 1921.

Forsberg, Signe, Skånska allmogedräkter och deras tillkomst, Gleerups förlag, Lund, 1926.

Forsell, Christian, Ett år i Sverige, Taflor av svenska allmogens klädedrägt lefnadssätt och hemseder, Original utgiven i 8 häften 1827–1835, faksimil, Bokförlaget Redivia, Stockholm, 1979.

Gottfries, Ingrid, Folkdräkter i Skåne under 1900-talet, Belysta genom Ingrid Anderssons, skapare av Nationaldräktsaffären i Malmö. Studentlitteratur, Lund 2001.

Hansen, Berit, 112 stycken stickade tröjor, Etnologisk studie av en skånsk föremålssamling på Kulturhistoriska museet i Lund, uppsats för 40 p Folklivsforskning, Lund Vt. 1975

 Ingers, Gertrud, Skånska dräkter, Kvinnodräkten i Malmöhus län, LT:s förlag, Stockholm, 1984.

Jacobsson, Ingela & Bill, Åsa, Opplöt röekjol & stubb, Trelleborgs museum, 2019.

Johansson, Rosie, Från Charlotte Weibulls samlingar, s. 266–270, tidskrift ”Skånskt lantbruk” årgång 14, nr 6, 1981.

Kurck, Arvid & Wallgren, O. Skånska Folkdrägter. Original 1872, faksimil, Dansk-Skaansk forlag, København, 1979.

Linnœi, Carl, Linnœi Carl Skånska resa år 1749, redigerad av fil. mag. Viktor Olsson, Vol. I, II och III, Världslitteraturens förlag, Malmö, 1930.

Nicolovius (Nils Lovén), Folklivet i Skytts härad i början av 1800-talet, original 1847, nytryckt och kompletterad av Fredrik Böök, Berlingska tryckeriet, Lund, 1924.

Nilsson, Håkan, Österlens folkdräkter, Ystads fornminnesförening, Ystad, 1999.

Svensson, Sigfrid, Skånes folkdräkter, en dräkthistorisk undersökning 1500 – 1900, Nordiska museet, Stockholm, 1935.

Svensson, Sigfrid, Överdrifternas betydelse i folklig dräkt. Artikel från boken Folklig Dräkt, redigerad av Sigfrid Svensson, Liber läromedel, Lund, 1974.